Skomorokhi – och den förbjudna sången

Med svenska sångtexter översatt från gamla ryska sånger - berättas och sjungas om hur idéer och tankar kan utväxlas mellan människor genom metaforer och symboler; ett uttryck för folks frihet. Musikerna spelar på gamla ryska instrument som balalajka, domra och träskedar - iklädda ryska folkdräkter. Föreställningen spelar på svenska, danska, engelska och tyska.

Lineup: Andy Sundstrøm; balalajka-prim, domra-prim, gitarr - Nina Pavlovski; sång, balalajka-sekunda, tamburin - Jesper Lund Jakobsen; bas-balalajka, gitarr, kazoo, träskedar, sång, berättelse. Alla spelar i Pavlovski's Balalajkaorkester och ibland som Balalaikamen extended.

För länge sedan i det gamla Ryssland drog det runt en sorts luffare, spelmän och historieberättare som kallades skomorokhi [SGAMA’RÅKI]. Skomorokhi hade som funktion att vara som ett slags nyhetsmedia, och de uppträdde för både folket och Tzaren.

Denna musikberättelsen är om skomorokh'en Alexandra den Omöjliga som lärde folket att sjunga och berätta om hur de mår och vad de tycker - även om de inte får!! Alexandra sade att sången är som vinden, och vinden går det ju inte att stoppa! - instrumenten spelar av sig själv och träden och djuren pratar..

Tzaren, Ivan den Förgrymmade, blir frustrerad över att det inte går att stoppa folkets röst, för "... när folket sjunger och berättar, då kanske de börjar vilja bestämma själva; SÅ KAN MAN JU INTE HA DET!”, säger han.